Nu är ja hemma igen. Det blev vääldigt mycket kalorier den här helgen. Men jag ska försöka att inte tänka så mycket på det, snart är det ny vecka och då bli det nya tag. Jag hade verkligen GRYMT kul! Har inte haft så kul på länge. 

När jag och min syster satt på ett fik så var det en annan dam som satt lite längre bort. Plötsligt börjar hon gråta som fan och bara skriker helt förtvivlat. Hon springer fram till kassan och verkligen ber att dom ska ta henne till psyket och att hon inte klarar mer nu. Hon var ju psykiskt sjuk så klart och hade tydligen försökt ta livet av sig. Det var lite otäckt faktiskt.
Jag fick en liten tankeställare efter det där. Alltså, jag kan verkligen gråta mig till sömns för jag hatar mig själv så mycket. För jag tycker att jag är så ful. Det låter ju helt sjukt. Jag hatar mig själv för jag är ful. Det är ju sant iofs, men jag kan ju göra något åt det. Det är ju bara att sluta äta vafan. Svårare än så är det inte. Jag vet att jag kan få mig själv att må bättre. Men hon damen, för henne har det gått så långt att hon till och med försökt ta livet av sig. Hon kan inte leva lyckligt om hon inte får professionell hjälp på ett psykhem. SÅ stort problem har ju inte jag? Asså fattar ni? Jag är sjukt dålig på att förklara men aa.. Det jag menar är att det finns folk som har det värre. Mycket värre. Det gör det alltid. Så nu ska jag ta tummen ur röven och sluta klaga. Nu ska det bli skillnad. I sommar ska jag kämpa som fan. Justja, det ÄR ju sommar nu. KOM IGEN VAFAN!